Sommarserie del 6
Trädgård i litet format, sommarserie i åtta delar av
Cia Wedin, först publicerad i Dagens Nyheter
/Bostadsbilagan sommaren 2002. Publiceras
med tillstånd av Dagens Nyheter. Illustrationer
av Jens Magnusson, publiceras med tillstånd
av Jens Magnusson.
Igelkottsbo
Runtom i landet städas och fejas det i våra trädgårdar och parker, minsta gren fraktas bort, snyggt och
prydligt vill vi ha. Men hur blir det då med kottarna? Ja nu menar jag de små taggbeklädda urtidsdjuren
som trots allt fortfarande knallar omkring både på landet och i tätort. Igelkotten brukar ge upphov till glada
tillrop när den syns, söt med sina blänkande pepparkornsögon och sin rörliga lilla nos. Och så det
fantastiska tricket att förvandla sig till ett ointagligt fort, modell taggboll så snart den känner sig hotad.
Igelkotten parar sig på försommaren. Efter en månad föds 4–6 ungar som lever med sin mamma i
sex veckor ungefär. Det är en syn för gudarna när mamma igelkott kommer för att inspektera kattens
matskål med en hel rad minitaggbollar i släptåg. I sin jakt på mat patrullerar igelkotten gärna samma
sträcka kväll efter kväll. Den nosar upp insekter, sniglar, daggmaskar, t o m sorkar och ormar kan den
fånga. Den tycker om att man ställer ut en skål friskt vatten till den. Och kattmat förstås.
När hösten kommer och igelkotten ska gå i idé blir bostadsbristen påtaglig. Där de naturliga rishögarna i
nte finns att tillgå får kotten ta saken i egen tass och bygga hus.
Först hämtar han lite trevligt ohyvlat, obehandlat virke 20-25 cm tjockt. Därefter snickrar han en trälåda
med en lång ingångsgång. Ingången är alltid placerad så den sluttar svagt upp till boet. Ingångens
kantsidor är endast 10–12 cm, det är för att igelkotten ska kunna komma in men hundar stängas ute.
Taket är rejält och stadigt och löstagbart (utifall det skulle bli nödvändigt att öppna boet för att se att allt
står rätt till med igelkottarna). Helst spikar han fast en takpapp också för att inte riskera läckage. Istället
för skorsten har kotten ett ventilationsrör försett med hönsnät på den ände som är inne i boet. Varför?
Jo, igelkottar bäddar nämligen väldigt intensivt med löv och halm som kan täppa till ventilationsröret.
Viktigt är att ventilationen vinklas nedåt, inifrån och ut, så det inte regnar in. Problemet är sedan att få
boet på plats, det måste stå skyddat, helst vid ett buskage och på ett par brädor så det inte blir blött.
Sedan måste det smetas in med lera, förbäddas med torra löv och lite halm, och täckas med isolerande
takmaterial, t ex grästorvor. En bit presenning är bra att lägga över för att skydda mot vatten. Till sist
skottas jord över boet som dekoreras med ännu mer löv. I denna stabila, välventilerade, välisolerade,
naturimiterande bolåda flyttar sedan 1–4 kottar in.Inför vinterdvalan har igelkotten ätit upp sig och
sedan den installerat sig i idet sjunker kroppstemperaturen. Kottar kan klara relativt låga temperaturer
men riktigt ruggiga vintrar fryser många ihjäl. Det hade inte behövt hända om de erbjudits ett riktigt fint
isloerat bo. Så fram med virke, takpapp, hönsnät, byggplast, hammare och spik och hjälp igelkotten bygga!
Om igelkottar och hur man bygger ett bo kan du läsa i t ex Lewander, M och Isaksonk P: Vilda grannar –
handbok för en naturvänlig omgivning (SNF 1994, 2001), eller Lewander, M och Isakson, P: Bygga bo
handbok – om konsten att bygga bon åt vilda djur (SNF 1998). Svenska Naturskyddsföreningens kansli
har telefon 08-702 65 50 eller hemsida www.snf.se, klicka på "böcker" så hittar du böckerna ovan.
Se även www.vildagrannar.snf.se där du hittar ritning till ett kottevänligt kottebo.