Sommarserie del 2
Trädgård i litet format, sommarserie i åtta delar av
Cia Wedin, först publicerad i Dagens Nyheter
/Bostadsbilagan sommaren 2002. Publiceras
med tillstånd av Dagens Nyheter. Illustrationer
av Jens Magnusson, publiceras med tillstånd
av Jens Magnusson.
Humleholk
Den tjocka trinda humledrottningen som vi ser tidigt på våren är ute och letar efter en plats där hon
kan slå sig ner och lägga sina ägg. Hon håller utkik efter ett övergivet mus- eller sorkbo. Sorklukt,
musspillning – det är trevligt tycker humlan. När hon hittat ett bra ställe bäddar hon med mossa
och lägger en blandning av frömjöl och honung över. Sedan bygger hon en vaxcell för ett tiotal ägg.
3–4 veckor senare kläcks ungarna, som alla blir arbetshumlor. Hela sommaren fortsätter
drottningen att lägga ägg och hela sommaren jobbar arbetshumlorna. Sedan dör alla utom
efruktade honor. Den gamla drottningen dör också medan de blivande går i ide. Humlan tillhör
faktiskt familjen Bin! Men till skillnad från biet väcker humlan enbart förtjusning. Vi räddar gärna
en humla som av misstag förirrat sig inomhus, det händer att den svävar omkring och zumzummar
(vilket får fart på familjens katt) och missar det öppna fönstret tills hela familjen är på benen för
att rädda humlan från ond bråd död. Till slut ger den sig iväg, i vinglig flykt: en tillsynes omöjlig
ekvation av tunna små vingar och tung rund kropp.
Humlans främsta uppgift i trädgården är att hjälpa till med pollineringen av fruktträd och bärbuskar.
"Flera humlor flera hallon!" brukar det ju heta. I Sverige finns 28 arter humlor, de vanligaste är
jordhumla, stenhumla och åkerhumla. En del vill bo under marken, andra ovanpå. Stenrösen,
väggar och husgrunder passar för någon, en annan föredrar ihåliga trädstammar, fågelholkar,
eller t o m att kampera inomhus på vinden! Men de allra flesta humlor kan inte motstå gamla väl
inbodda inpyrda sorkbon. Om du inte kan stå till tjänst med ett sorkbo kan det räcka med ett besök
på zooaffären för att få en påse använt strö från smågnagarnas bur. Då har du humleparfymen.
Nästa steg är att bygga ett bo. Det enklaste humleboet består av en upp och ned vänd blomkruka
av lera som du gräver ner till hälften i marken. Inuti hjälper du humlan bädda genom att inreda
med ett lager gammal mossa, löv och torrt gräs. Och mus- eller sorkbolämningar förstås. Kom ihåg
att använda handskar! Spillningen innehåller bakterier och boet kan fortfarande härbärgera löss
som inte hann med när musen flyttade. Över hålet i krukans botten placerar du några stenar som
regnskydd, se till att det finns plats för humlan att krypa genom. Du kan också snickra en humleholk
av trä och placera den i en slänt, i en mur eller under en stenplatta. Men under trädgårdsgången är
inte lämpligt, humlor gillar inte att man stampar på deras tak! Varmt och torrt ska det också vara för
att humlan ska trivas. En humleäng är ett trevligt inslag i trädgården: så frön av t ex råg, blåklint,
fältvädd, klätt, liten blåklocka, vallmo och åkervädd. Kanhända gör du större lycka med en äng,
humlor är ibland svårflörtade, men om inte annat är det kul att bygga holk!
Ritning till en humleholk kan du ladda ner från www.vildagrannar.snf.se Ännu fler humletips
finns i t ex Bengtson, P och Lewander, M: Bygga bo handbok – om konsten att bygga bon åt
vilda djur. (SNF 1998.) Svenska Naturskyddsföreningens kansli har telefon 08-702 65 50 och
hemsida www.snf.se Klicka på "böcker" så hittar du handboken ovan.