Päronblomfest av Karin Berglund

Det jättestora päronträdet blommar fast det bara är i början av maj. Kvällen är varm
och jag bjuder till fest under trädet, det till ära. Trädet är högre än huset och i den
högsta toppen har skatorna byggt bo. Nu sluter sig trädet och de kan ruva sina ägg
ifred osynliga för världen bakom en slöja av päronblom.
Själv skulle jag också vilja vara osynlig i trädgården. Försöker gömma mig bakom
höga häckar men de är av avenbok och  kommer inte att bli täta förrän om en månad.
Man vill ju inte att någon ska se en när man gräver så att svetten droppar och man blir
alldeles jordig från kinderna till tårna. Inte vill man att någon ska höra heller när man
stånkar och pustar i det tunga arbetet.
Har bott på platsen i tio år och varje år drömt om att ha trädgårdsfest när  päronträdet
blommar, men det har alltid varit för kallt. När karten redan svällt till en storlek som
pottekulor brukar det vara lagom varmt. Men i år, när våren och försommaren galopperar
och också äppleträdet slagit ut fast körsbärsblommen knappt börjat snöa, ska det bli av.
Hela trädgården doftar milt och ljuvt av fruktblom men snart ska det också lukta
tändvätska och grillolja. Det är något särskilt med försommarens första trädgårdsfester. 
Festen blir mycket lyckad. Vi äter och dricker, skrattar och sjunger tills det mörknar utan
att frysa, i alla fall inte särskilt mycket, och livet är härligt. Man skulle kunna tro att
trädgårdar är till just för fester.
Så går det några dagar och all päronblommen faller till marken. Borden, stolarna, alla
rabatterna, taket, ja allt blir vitt som efter ett snöfall och det är mycket vackert. Sen
krullar de vita blombladen ihop sig till brunsvarta fulheter och man måste sopa och sopa
och sopa. Hur kan ett päronträd ha så mycket blommor?
Samtidigt slår syrenerna ut och min gata förvandlas till en tunnel av syrendoft. Häggen
och slånbärssnåren står som vitt skum. Det gäller att leva liva ju – för vart tog tiden
mellan hägg och syren vägen. Men det passar mig. Jag gillar snabba intensiva
blomexplosioner som går snabbt över men lämnar avtryck i minnet, åtminstone
till nästa år.

Foto © Karin Berglund