Birgittas polkarandiga dahlior

Birgitta Sandström Lagercrantz är miljökonsult och arrangör av olika trädgårdsevents; mässor,
seminarier, utställningar, planteringar – allt med ekologisk inriktning och lyhörd känsla för estetik.
Birgitta är medlem i Långholmens Koloniträdgårdar i Stockholm där hon också har en vacker och
spännande liten trädgård. Förra året byggdes tio nya trädgårdshus, dessa
visas några gånger per år i samband med att man håller öppet hus.
Birgitta Sandström Lagercrantz nås på telefon 08-10 01 67 eller miljokonsult@bsl.se

Foto © Titti Erksell Barker

En vacker vårdag för tio år sedan stod Birgitta Sandström-Lagercrantz
och pratade med Lasse Krantz på Rosendals trädgård i Stockholm.
– Jag berättade att min mormor och morfar alltid hade så fina dahlior
och då sa Lasse att jag skulle få några av honom. ”Och har du otur
så är det några ganska förfärliga polkagrisrandiga men har du tur så
kan det vara några riktigt vackra enfärgade”. Jag planterade dem och
det var ”polkagrisarna”, i någon sorts vit med röda färgstänk. Men de
imponerade ändå, eftersom de blev väldigt stora, höga och fina.
Efter några år blev det många sådana dahlior, de förökade sig ovanligt
intensivt.
– Hur det går till vågar jag inte tänka på, vad som händer i den
där korgen där jag vinterförvarar dem! Men det skedde också en
spännande förändring. Från början var alla ”randiga” men sedan
blev några helt bordeauxröda och en del nästan helt vita. De
hade alltid något litet rött stänk men i princip så var de som vita.
När Birgitta flyttade till ett annat hus skulle hon vinterförvara
knölarna på vinden.
– Jag tänkte, vad bra med en rejäl vind och satte upp
hela korgen med det vid det laget säkert 30-35 kraftiga knölar.
Men vinden var inte frostsäker! Så när jag hämtade ner knölarna
kände jag att de hade frusit, de flesta var helt förstörda men där
fanns några som kändes lite levande.
Den sommaren blommade endast tre dahlior i Birgittas täppa men
sedan började den märkliga förökningsprocessen om igen, och tre
har blivit fler och fler och några är randiga medan andra är helröda.
– Förra året när jag skulle ta upp dem så hade jag så många
solrosor bland dahliorna att jag missade ett tiotal knölar…
men det upptäckte jag först i våras när jag skulle plantera,
då hittade jag dem och de hade förstås inte klarat sig.
Men nu i år hade de blivit runt tjugo stycken och det betyder
att den andra omgångens tre knölar förökade sig till runt
trettio stycken på inte alltför många år.
Birgitta har många gånger talat med Lasse Krantz om de lustiga
polkadahliorna.
– Det är ett allmänt känt fenomen att dahlior och även andra växter,
muterar och kommer tillbaka i andra färgställningar. Det märker man
ju t ex med vallmo. Jag stod och valde omsorgsfullt vid ett besök
på Zetas i Stockholm och köpte jättevackra enfärgade vita vallmo.
Men redan när de remonterade, d v s blommade en andra gång
under säsongen, hade flera av dem blivit gula.
Polkadahliorna är väldigt höga och väldigt stabila. De har först
stått på Rosendal i kanske tio åroch sedan minst lika länge
hos Birgitta. Och numera skulle Birgitta inte vilja ha dem
annorlunda, hon tycker om färgställningen och vet precis
hur hon ska ta hand om dem för att de ska fortsätta trivas.
– Dahlior blir ju jättetråkiga när den första frosten kommit,
de blir alldeles slaka och sladdriga. Jag försöker ta upp
dem innan det blivit frost, det är oftast i början av oktober.
Jag gräver upp dem, skakar av jorden, skär ner bladverket
till någon centimeter ovan knölen. Sedan lindar jag in dem i
tidningspapper. Om jag har några som är speciella och
som jag vill komma ihåg särskilt så lägger jag dem i ett
annat papper, så jag kan skilja på dem. Man kommer ju inte
ihåg någonting nästa år av det man tror man ska komma ihåg!
Knölarna förvaras sedan i en luftig korg som får stå
i trapphuset över vintern.
– Temperaturen där är ca +8 grader, vilket jag tror är en ganska
bra temperatur för dem. Under vintern torkar de ihop totalt
och man tror att det här kommer aldrig att bli något, förutom en
del som är extra livskraftiga och har skjutit skott när man
tar fram dem, som potatisgroddar ser det ut.
Vad man kan tänkapå inför planteringen är att man kan vara
ganska omild med dehopslingrade knölarna,och ta isär dem
ordentligt.
– Många förkultiverar sina dahlior i jord innan de sätter
dem mendet verkar överkurs tycker jag.
I mitten av maj brukar Birgitta sätta sina dahlior, ett spadtag djupt.
– Det gör dem ganska okänsliga, knölar är även mer okänsliga än
frösådda plantor.

Birgitta bytte kolonilott för några år sedan och fick då helt ny jord.
– Jag gjorde en ny odlingsbädd med Hasselfors E-jord.
Den förstärker jag varje år med kompost. Och sedan använder
vi på vår koloniförening hönsgödsel.
Vid dahliorna har Birgitta inga annueller så där göder hon ungefär
samtidigt som hon planterar
.– Nyligen fick jag ett tips av Ulf Nordfjell om ett jättebra gödnings-
medel från Hasselfors som heter grönsaksgödsel eller något sånt
och som innehåller hönsgödsel, blodmjöl och algomin i
pelletsform. När det börjar bli dags för dahliorna att blomma,
det ser jag på knopparna, så lägger jag på lite mer gödsel.
Birgitta tycker om att ta in växter, göra buketter. Ofta med
mycket örter och gräs.
– Dahlior är tacksamma att ha i bukett men man får vara lite
försiktig när man fraktar dem för de har en ömtålig stjälk,
som kan gå av. Jag brukar blanda med mer yviga saker, som myntor.
I min trädgård har jag en liten myntaplantering med åtta olika
sorters mynta. De gråa myntorna blir vackra i buketter, med
stenkyndel och något mörkt blad till, t ex alunrot. Och några olika gräs.
När Birgitta agerar blomsterbud och dyker upp med en nyplockad
bukett blir vännerna alltid lika lyckliga; hennes buketter är
komponerade i stundens ingivelse, med varierad höjd på blommor och
blad, och utstrålar genuin trädgårdskänsla.
– Ju senare på säsongen det är, desto vackrare tycker man ju allt är
och då kan jag blanda saker som egentligen inte passar ihop med
varandra, jag tycker om det i alla fall.
Dahliorna står fram till oktober.
– När det är dags att gräva upp dem då är sommaren definitivt slut!

Lars Krantz är f d trädgårdsmästare på Rosendals trädgård
i Stockholm. Nu finns han i Ockelbo där han arbetar med
Wij trädgårdar, en trädgård med inriktning på växter för
kargare klimat. Kurser, föredrag och seminarier står på
programmet. Tel 0297-554 20, www.wij.se/

Zetas finsmakarens trädgård, plantbutik och café. G:a Södertäljevägen 194 vid Kungens Kurva, strax utanför Stockholm. Kurser, inspirations- och temadagar, biodling.
Tel 08-646 03 91, www.zetas.nu

Ulf Nordfjell är en av Sveriges mest namnkunniga landskapsarkitekter. Han har bl a ansvarat för restaureringen och omskapandet av Norrvikens Trädgårdar i Båstad.

Rosendals trädgård ligger på Djurgården i Stockholm, trädgården är
antroposofiskt inriktad och har butik, självplock och ett populärt café.
Tel 08-545 812 70, www.rosendalstradgard.com